Författare: Cem

Äntligen!

Nu är semestern över och det har inte kommit ut några nya restriktioner. Vilket vi firar!

Detta betyder för oss i projektet att vi äntligen kommer ut ur vårt kök för att vara mer på mattan samt i föreningarna som vill erbjuda parabrottning.

Vi har bokat aktiviteter under hela höstterminen och håller tummarna på att ingen ny restriktion kommer ut.

Bara för att nämna några aktiviteter kommer vi att delta på Stockholms parasport veckan, ett tillfälle tillsammans med ÖIS brottningsklubb i Göteborg och Impossible camp som anordnas av Svenska parasportförbundet i flera städer.

Hoppas ni är lika peppade som vi!

 

Sommar, sol och lättare restriktioner!

Lättare restriktioner är väl det som är annorlunda i detta sommar inlägg. Förut sa man bara sommar och sol, världen har helt enkelt ändrats på många sätt!

Vår vardag utgår ifrån hur restriktionerna ser MEN nu när det har börjat släppa så ser man hur levande Sverige är. Önskemålet hade varit att ha lite utomhus aktiviteter. Vi har planer på att sätta igång massa fysiska brottnings aktiviteter efter sommaren, när alla är tillbaka från sommarlovet.
Vi har lärt oss så mycket om hur Parasport förbundet, särskolor och gruppbostäder arbetar. Det bästa har självklart varit att ha kontakt med deltagare som testat brottning, få en förståelse för vad de vill och hur de vill ha det.

Många gånger när jag jobbar eller pratar med människor för att planera något är hur:et och vad:et det viktigaste. Vad är största möjligheten? Vad är största utmaningen? Efter det bör man kolla på lösningar. Hur tacklar man utmaningen? Hur maximerar man möjligheten?

Nu märker jag att jag skiftar mellan min roll som projektledare och socionom. Som alltid med denna blogg vill jag lämna tankar och lärdomar. Vad vill ni läsa? Jag anpassar mig gärna.

Med detta sagt önskar jag alla läsare och de som följer Parabrottning en fin sommar, vi vilar upp oss för att gå som ett ånglok i höst!

/ Cem CA

Hur kan vi utveckla idrotten så den är mer än bara kul?

Först och främst så har inte jag alla svar på frågorna, jag och Leo har nu arbetat med Parabrottning i knappt ett år. 10 månader av massa lärdomar.

Jag tänkte att i detta blogg inlägg skriva vad vi tror är viktigt för att vi ska kunna göra idrotten mer än kul för barn och unga med funktionsnedsättningar.

  1. Man måste samverka mellan flera aktörer
  2. Barnet måste få en bra introduktion till idrotten för att vara förberedd på olika scenarion.
  3. Barnet måste få välja
  4. Stöd och utbildningar till föreningar och dess ledare

Frågar vi har ställt oss själva under dessa 10 månader är;

  1. Vilka når vi? Vilka når vi inte?
  2. Vad för typ av extra stöd kan vi erbjuda?
  3. Hur kan vi på bästa sätt erbjuda prova-på träning? (Största utmaningen under pandemin).
  4. Behöver barnen ledsagning eller färdtjänst

Saker värt att tänka på när man driver en satsning som Parabrottning!

Finns det något speciellt ni skulle vilja att vi lyfte i nästa blogginlägg?

Önskar alla en fantastiskt trevlig helg!

/ Cem CA

Ett bortglömt perspektiv…

Ibland glömmer man ofta bort just vårdnadshavare, ibland kan de vara i störst fokus och ibland kan de vara att dem hamnar mellan stolarna.

Idag tänkte jag ge lite tips och råd om hur man kan bemöta föräldrar till barn som är funktionsnedsatta.

Många föräldrar, tyvärr, kan ha dåliga erfarenheter från idrottssammanhang som deras barn deltagit i. Det kan handla om att det finns brister i kunskap och ledarskap från idrottens sida. Det är sällan barnens fel.

Några tankar jag önskar att alla tar med sig;

  • Vårdnadshavare kan ha en egen neuropsykisk funktionsnedsättning…
  • Vårdnadshavare är vana att få klagomål om deras barn…

Här kommer tips och råd hur man kan bemöta dessa;

  • Boosta vårdnadshavare med positiv feedback om deras barns prestationer
  • För en dialog med vårdnadshavare, fråga vilka utmaningar som kan komma skall i olika situationer! På detta sätt kan du som ledare förbereda dig på det mesta.
  • Utgå från DITT behov som ledare av att hjälpa barnet på bästa sätt

Exempel på fråga;

“”Jag har lagt märke till att X, jag undrar om ni har några knep som fungerar hemma eller i skolan som jag kan använda mig av?”

Önskar alla en trevlig helg!

/ Cem CA

Gissningslek

Nu har inte vi varit sådär super aktiva här, det finns en anledning. En tråkig sådan.

Vi har inte tillräckligt med engagemang i denna blogg för att det ska vara roligt att uppdatera den. Det finns en anledningen till det tror vi också och det är att det är för lite Parabrottning. Vad finns det för roligt att skriva om då?

Vi ska börja med en gissningslek, det är mycket som har hänt i Parabrottning. Vi har fokuserat på det vi kan pga. Restriktionerna men vi kan fortfarande utbilda och sprida vår satsning. Visste ni att vi har utbildat 15 nya paraledare 2021? Tanken med gissningsleken kom i samband med detta.

Jag ska skriva ett inlägg från en Paraledare, ni ska gissa vem!

Vinnaren får en t-shirt och en shout out!

Är ni redo? Den första kommer här;

“Som tränare för Parabrottning… Till att börja med måste jag helt ärligt berätta hur sjukt annorlunda är när man leder barn med funktionsnedsättning, det är så mycket roligare då man kan prata om saker som man tidigare inte tänkt på, skämta om saker man inte gjort förr och att alla har så KUL under träningen!

Barnen och föräldrarna är så härliga, en stor grej jag märkt är hur glada föräldrarna blir när barnen gillar träningen. Alltid ett stort leende på VARENDA förälder när de lämnar vår förening, vet inte hur jag ska beskriva känslan men man får en varm känsla i kroppen som är obeskrivlig. Vi har haft tur eftersom våra barn visar engagemang och passion för den idrotten vi håller nära. Roligast är när jag får kritik men det betyder världen för mig, det ger mig en chans att bättras! Komplimanger får man även gott om, kanske mer till och med, tror jag aldrig kommer tröttna på komplimangerna… Haha.

Med detta sagt: Jag älskar att vara tränare i brottning och framförallt vara involverad i parasport”

/ Okänd!

Gissa nu i kommentarerna!!!

/ Cem CA

NPF-dagen

Den 15 mars är det NPFdagen för att uppmärksamma neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). De vanligaste funktionsnedsättningarna är ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och språkstörning.

Symptom på NPF

Vi kan alla glömma bort en tid att passa och ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning. Personer med NPF har ofta svårigheter med:

  • reglering av uppmärksamhet
  • impulskontroll och aktivitetsnivå
  • samspelet med andra människor
  • inlärning och minne
  • att uttrycka sig i tal och skrift
  • motoriken

Orsaker till NPF

Miljöpåverkan

Dålig uppväxtmiljö kan inte orsaka neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Däremot kan en ogynnsam omgivning förvärra problemen. Det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med funktionsnedsättningen.

Att leva med NPF

Småbarn

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ger sig ofta till känna under barndomen. Ibland märks problemen tydligt redan under de första åren, ibland rör det sig om lindrigare svårigheter som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att barnet inte lär sig tala inom förväntad tid. Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är påtagligt överaktiva. De har ovanligt svårt att sitta still, hoppar från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter med andra barn. De kan också vara alltför passiva, drömmande och tidvis avskärmade. De kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och svårt att förstå hur man gör när man leker. Vissa barn kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och en del barn är motoriskt klumpiga.

Skolbarn

I skolan ställs krav på att kunna anpassa sig och följa uttalade och outtalade regler. Därför blir neuropsykiatriska problem ofta synliga i samband med skolstarten. Det är lätt att barnen missförstås som bråkiga och det är vanligt att de hamnar i konflikter med sina klasskamrater. Många av barnen har dessutom inlärningssvårigheter. Det kan vara läs- och skrivproblem, svårigheter att förstå eller koncentrationssvårigheter.

Tonåringar

Ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hamnar ofta utanför den sociala gemenskapen. De impulsiva hamnar lätt i olämpliga kamratgäng och de inåtvända blir ofta ensamma, såvida de inte kan bevara kompisrelationer genom sina intressen. Många har dåligt självförtroende och några drabbas av depressioner. Därför är det väldigt viktigt med stöd, vägledning och närvarande vuxna under tonåren.

Vuxna

När tonårstiden är över upplever många en förbättring förutsatt att de fått rätt hjälp och stöd. NPF växer inte bort, men genom mognad och livserfarenhet lär sig många att kompensera sin funktionsnedsättning.

Med detta inlägg vill jag uppmärksamma hur det kan vara att leva med NPF.

Hoppas det var lätt läst och ny information!

Önskar er en trevlig helg!

/ Cem CA

Rätt ledare nyckel till framgång!

Hallå där, Sofie Gustafsson, kontakt för brottning på Parasport Sverige:

Hur ser du på satsningen En brottarmatta utan gränser?

  • Jag ser otroligt positivt på den satsningen. Det är lätt att tänka att brottning kanske inte är något för gruppen personer med en funktionsnedsättning, men det är det verkligen!

Varför?

  • Brottning gör att de får jobba med hela kroppen, de måste inte alltid jobba två och två, det ger en ökad kroppskännedom – ”Åh, jag har en baksida av kroppen också!” – det förbättrar balansen och ger en känsla av utveckling. Jag ser bara möjligheter i den här satsningen!

Hur kan Parsport Sverige stötta?

  • Genom att sprida kunskap och frågan vidare till rätt målgrupp, berätta vilken lokal som är lämpligast att vara i och hur man kan lägga upp träningarna så att de blir så tryggt och bra som möjligt.

Vilka är nycklarna för att lyckas med idrott för personer med en funktionsnedsättning?

  • Rätt ledare! Det ger så mycket tillbaka att jobba med den här målgruppen. Det gäller att skapa en struktur som gör att deltagarna kommer tillbaka och vill träna mer, exempelvis alltid torsdagar 18.00 (samma tid, samma plats). Sträva efter att först bilda grupper om fyra-fem personer där de känner sig trygga, och får nya kompisar.

Thomas Björn

The rising Phoenix

Alla ni som har tillgång till Netflix tycker jag borde titta på The Rising Phoenix.

Gåshud genom hela dokumentären/filmen. Det är många känslor som rusar genom kroppen.

Skulle kunna sitta här och skriva en uppsats om allt men som man säger “en bild säger 1000 ord”, vad säger då denna film?

Kommentera gärna vad ni tycker!

/ Cem CA

Funkismorsorna eller supermorsorna?

I måndags, gjorde jag som jag alltid gör. Tar en kopp kaffe och sätter mig framför TV:n för att titta på Nyhetsmorgon på TV4. En rutin jag haft i säkert 10 år nu, det är skönt att öka allmänbildningen på morgonen så kan man fokusera på annat under dagen.

Just denna morgon så ser jag att det är ett par kvinnor som kallar sig funkismorsorna, självklart fångade det min uppmärksamhet. Jag förstod snabbt att det handlade om mödrar till barn med funktionsvariation som blivit påverkade i pandemin.

De pratade om den sociala träningen som är viktig för deras barn, sånt som många tar förgivet. Detta har barnen gått i miste om när skolan varit stängd. Mycket i samhället var också stängt och energin i hemmet ökade.

Jag tänkte direkt på att deras barn behöver fysisk aktivitet för hälsan men även det sociala. Jag valde att skriva till deras instagram för att fråga om ett möte och erbjuda brottning för deras barn och vänner.

Samma vecka lyckas vi få ihop ett samtal, vi synkar direkt. De älskar Parabrottning och berättar att deras barn är tokiga i brottning men att det inte tidigare har erbjudits någonstans… men nu finns det möjlighet med hjälp av en brottarmatta utan gränser 😀

Vi bestämmer oss för att försöka samla ihop en grupp, nationellt och matcha barnen med brottningsföreningar i Sverige.

Här kan ni se deras inslag: https://www.youtube.com/watch?v=aVc34eYLz38

Hoppas ni haft en trevlig helg!

/ Cem CA

 

 

Johanna Lindborg, mina damer och herrar!

Landslagsbrottare parasatsar i Skåne: Landslagsbrottaren Johanna Lindborg, Helsingborg, startar en satsning på parabrottning i Skåne inom ramen för projektet En brottarmatta utan gränser.
Det berikar mig som människa och ger mig ytterligare driv och energi, säger EM-bronsmedaljör i 57-kilosklassen.

En brottarmatta utan gränser drivs av Svenska Brottningsförbundet med medel från Allmänna Arvsfonden. Johanna Lindborg har bestämt sig för att ta sig an uppgiften att försöka få fart på verksamheten i Skåne, med fokus på Helsingborg där hon brottas för Helsingborgs Wrestling Team.

-Jag gör den här satsningen på sidan av min egen satsning på OS i Tokyo. Det innebär att försöka skapa ett intresse med stor räckvidd och en struktur för både träning och tävling. Att ge människor med funktionsvariation samma möjligheter att träna och tävla som alla vi andra.

– Det berikar mig som människa och sätter ett enormt perspektiv på vardagen att följa parasport. Jag är ödmjuk inför utmaningen och hoppas kunna bygga upp en bas för parabrottning.

På vilket sätt kan just brottning stärka den här gruppen deltagare?
Brottningen är en kamp man mot man där du får utmana dig själv. Den skapar också en trygghet i dig själv som är bra att ha med sig. Det ska bli jättespännande och jag ser fram emot att få ny energi och öka mitt eget driv, säger Johanna Lindborg som just nu tränar med sikte på OS-kvalet i slutet av mars – efter ett år som trots coronapandemin innehöll många glädjeämnen:

– Det var mitt bästa år som senior och jag tog min första medalj, brons på EM. Jag har också ägnat tiden åt att läsa mycket och träffa människor både inom och utom sporten. Jag känner att jag har växt som människa, säger 22-åringen som också hunnit med att börja studera biomedicinsk analys på Malmö Universitet.

Parasatsningen i Skåne startar när coronapandemin släpper greppet om samhället.

Thomas Björn