Det kommer förmodligen heta KID (Kultur- och idrottsbidrag). Hur bra initiativ av Aktiv Skola?
Läs gärna artikeln: Entusiasm runt unika förslaget | Idrottens Affärer (idrottensaffarer.se)
Vad tror ni om KID? Det finns inga rätt eller fel svar… Alla reflektioner är viktiga!
Önskar alla en fin dag!
/ Cem CA
Anledningen till varför jag skriver äntligen är av många olika anledningar.
Vi har planera nya projekt på gång, en som tilltalar mig extra mycket är att vi tillsammans med RF-sisu ska skapa material för att få skolelever tillbaka till idrotten. Jag kommer dela vart dessa filmer kommer att läggas ut, det är flera olika idrotter som skapar filmena och RF-Sisu kommer ha en samlingsplattform som skolor kommer ha tillgång till.
SÅ KUL!
Restriktionerna har även släppt, äntligen på riktigt. Nu har vi bokat ett prova-på tillfälle på en skola i Stockholm bl.a. det märks att alla är brottningssugna 😀
Önskar alla en trevlig helg!
Nu är semestern över och det har inte kommit ut några nya restriktioner. Vilket vi firar!
Detta betyder för oss i projektet att vi äntligen kommer ut ur vårt kök för att vara mer på mattan samt i föreningarna som vill erbjuda parabrottning.
Vi har bokat aktiviteter under hela höstterminen och håller tummarna på att ingen ny restriktion kommer ut.
Bara för att nämna några aktiviteter kommer vi att delta på Stockholms parasport veckan, ett tillfälle tillsammans med ÖIS brottningsklubb i Göteborg och Impossible camp som anordnas av Svenska parasportförbundet i flera städer.
Hoppas ni är lika peppade som vi!
Lättare restriktioner är väl det som är annorlunda i detta sommar inlägg. Förut sa man bara sommar och sol, världen har helt enkelt ändrats på många sätt!
Vår vardag utgår ifrån hur restriktionerna ser MEN nu när det har börjat släppa så ser man hur levande Sverige är. Önskemålet hade varit att ha lite utomhus aktiviteter. Vi har planer på att sätta igång massa fysiska brottnings aktiviteter efter sommaren, när alla är tillbaka från sommarlovet.
Vi har lärt oss så mycket om hur Parasport förbundet, särskolor och gruppbostäder arbetar. Det bästa har självklart varit att ha kontakt med deltagare som testat brottning, få en förståelse för vad de vill och hur de vill ha det.
Många gånger när jag jobbar eller pratar med människor för att planera något är hur:et och vad:et det viktigaste. Vad är största möjligheten? Vad är största utmaningen? Efter det bör man kolla på lösningar. Hur tacklar man utmaningen? Hur maximerar man möjligheten?
Nu märker jag att jag skiftar mellan min roll som projektledare och socionom. Som alltid med denna blogg vill jag lämna tankar och lärdomar. Vad vill ni läsa? Jag anpassar mig gärna.
Med detta sagt önskar jag alla läsare och de som följer Parabrottning en fin sommar, vi vilar upp oss för att gå som ett ånglok i höst!
/ Cem CA
Först och främst så har inte jag alla svar på frågorna, jag och Leo har nu arbetat med Parabrottning i knappt ett år. 10 månader av massa lärdomar.
Jag tänkte att i detta blogg inlägg skriva vad vi tror är viktigt för att vi ska kunna göra idrotten mer än kul för barn och unga med funktionsnedsättningar.
Frågar vi har ställt oss själva under dessa 10 månader är;
Saker värt att tänka på när man driver en satsning som Parabrottning!
Finns det något speciellt ni skulle vilja att vi lyfte i nästa blogginlägg?
Önskar alla en fantastiskt trevlig helg!
/ Cem CA
Ibland glömmer man ofta bort just vårdnadshavare, ibland kan de vara i störst fokus och ibland kan de vara att dem hamnar mellan stolarna.
Idag tänkte jag ge lite tips och råd om hur man kan bemöta föräldrar till barn som är funktionsnedsatta.
Många föräldrar, tyvärr, kan ha dåliga erfarenheter från idrottssammanhang som deras barn deltagit i. Det kan handla om att det finns brister i kunskap och ledarskap från idrottens sida. Det är sällan barnens fel.
Några tankar jag önskar att alla tar med sig;
Här kommer tips och råd hur man kan bemöta dessa;
Exempel på fråga;
“”Jag har lagt märke till att X, jag undrar om ni har några knep som fungerar hemma eller i skolan som jag kan använda mig av?”
Önskar alla en trevlig helg!
/ Cem CA
Nu har inte vi varit sådär super aktiva här, det finns en anledning. En tråkig sådan.
Vi har inte tillräckligt med engagemang i denna blogg för att det ska vara roligt att uppdatera den. Det finns en anledningen till det tror vi också och det är att det är för lite Parabrottning. Vad finns det för roligt att skriva om då?
Vi ska börja med en gissningslek, det är mycket som har hänt i Parabrottning. Vi har fokuserat på det vi kan pga. Restriktionerna men vi kan fortfarande utbilda och sprida vår satsning. Visste ni att vi har utbildat 15 nya paraledare 2021? Tanken med gissningsleken kom i samband med detta.
Jag ska skriva ett inlägg från en Paraledare, ni ska gissa vem!
Vinnaren får en t-shirt och en shout out!
Är ni redo? Den första kommer här;
“Som tränare för Parabrottning… Till att börja med måste jag helt ärligt berätta hur sjukt annorlunda är när man leder barn med funktionsnedsättning, det är så mycket roligare då man kan prata om saker som man tidigare inte tänkt på, skämta om saker man inte gjort förr och att alla har så KUL under träningen!
Barnen och föräldrarna är så härliga, en stor grej jag märkt är hur glada föräldrarna blir när barnen gillar träningen. Alltid ett stort leende på VARENDA förälder när de lämnar vår förening, vet inte hur jag ska beskriva känslan men man får en varm känsla i kroppen som är obeskrivlig. Vi har haft tur eftersom våra barn visar engagemang och passion för den idrotten vi håller nära. Roligast är när jag får kritik men det betyder världen för mig, det ger mig en chans att bättras! Komplimanger får man även gott om, kanske mer till och med, tror jag aldrig kommer tröttna på komplimangerna… Haha.
Med detta sagt: Jag älskar att vara tränare i brottning och framförallt vara involverad i parasport”
/ Okänd!
Gissa nu i kommentarerna!!!
/ Cem CA
Hon har en egen framgångsrik brottningskarriär, har tränat nyanlända, gjort ett projekt om hur unga idrottare ska få ihop livspusslet – och nu vill hon få barn och unga med funktionsnedsättning att börja brottas. Elvira Jakobsson, 22, i IFK Linköpings Brottningsklubb har en energi och entusiasm som aldrig verkar sina.
Framgångar i form av en fjärdeplats på Ungdoms-SM och SM för seniorer i 59-kilosklassen följdes av en ledarkarriär som hon växte in i sakta och säkert.
– Jag följde med en kompis som var ledare, och istället för att bara sitta och titta på så fick jag chans att hjälpa till, förklarar Elvira Jakobsson och får det att låta som den mest naturliga sak i världen.
Att alla känner sig välkomna till brottningen är både viktigt och självklart för Elvira Jakobsson som även tränat grupper med nyanlända.
– Som tjej har jag alltid känt mig välkommen i brottningen. Jag har tränat med både tjejer och killar, såväl unga som gamla. Självklart ska brottningen vara välkomnande även för barn och unga med funktionsnedsättning. Jag läste om projektet i sociala medier och tänkte att ”det här är något för oss!”.
Exakt hur träningen ska anpassas för att fungera för barn och unga med funktionsnedsättning är Elvira Jakobsson inte säker på i dagsläget, men hon hoppas ha en mer klar bild efter utbildningen den 27 april som arrangeras av Svenska Brottningsförbundets Arvsfonden-projekt En brottarmatta utan gränser i samarbete med Parasport Sverige.
– Jag tror det handlar mycket om att individanpassa träningen och skapa en välkomnande miljö. Bara en sådan sak som att det står fullt med skor i hallen i träningslokalen behöver nog ändras.
Att hitta barn och unga med funktionsnedsättning som vill börja brottas ser Elvira Jakobsson inte som ett problem.
– Vår ordförande i klubben, min mamma förresten, har bra kontakter i kommunen. Vi kan också inleda samarbete med andra föreningar som har fotboll och bowling för funktionsnedsatta, och vi kan prata direkt med särskolorna.
Förutom egen utbildning till lärare, egen träning, att vara tränare för ungdomar och nu alltså en satsning på en ny grupp brottare har Elvira Jakobsson också drivit ett projekt på uppdrag av RF, Riksidrottsförbundet, och Folkspel: Eldsjäl 2.0. Målet har varit att kartlägga hur unga idrottare ska få ihop livspusslet med skola, träning, mellis och läxor. Slutrapporten levererades bara en vecka före den här intervjun.
– Det handlar om att planera, strukturera och balansera tillvaron. Det tar tid att få ihop livspusslet, men när det väl fungerar bidrar det till en fin gemenskap i klubben. Jag har bland annat genomfört pluggstuga för ungdomarna i vår förening.
Thomas Björn
Den 27 april genomför En brottarmatta utan gränser och Parasport Sverige en utbildning för ledare i projektet med målet att få barn och unga med funktionsnedsättning att prova brottning. En utbildning där glädjen står i centrum.
Utbildningen leds av Sofie Gustafsson, idrottskonsulent på Parasport Sverige, som ser fram emot att få utbilda de tolv deltagarna från fyra brottningsföreningar: ÖIS IS Brottning, Kolsva IF Brottning, IFK Linköpings Brottningsklubb och IK Dana (Lund).
– Målet är att lära ut glädjen i att leda barn och unga med funktionsnedsättning, samt fånga upp de frågor deltagarna har för att själva kunna genomföra funktionella träningar. Vi kommer också att ge tips och idéer till deltagarna om vad som är bra tänka på, säger Sofie Gustafsson som anser att det faktum att utbildningen genomförs digitalt ställer speciella krav:
– Vi föreläsare behöver vara uppmärksamma på deltagarnas behov, ge dem råd och tips samt ge visuellt pepp i form av filmer. Det blir en utmaning!
När verksamheten kan komma igång är svårt att säga i dag, enligt Sofie Gustafsson, men en coronasäkrad pilot i liten skala har genomförts i Huddinge med gott resultat.
– Till hösten hoppas vi definitivt vara igång. Då bör de flesta vara vaccinerade.
Varför är brottning speciellt lämpad som idrott för barn och unga med funktionsnedsättning?
– Därför att det är bra att deltagarna får upptäcka sin kropp: Vad är fram och bak på kroppen, vad är upp och ned? Alla kanske inte uppskattar att komma ned på golvet i början, men det kommer de att göra på sikt. Att det är bra med fysisk träning för den här guppen har inte minst judon visat som kommit lite längre än brottningen när det gäller paraverksamhet. Det vore kul om någon som provar på brottning tog sig hela vägen till Special Olympics!
Thomas Björn
Den 15 mars är det NPF–dagen för att uppmärksamma neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). De vanligaste funktionsnedsättningarna är ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och språkstörning.
Vi kan alla glömma bort en tid att passa och ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning. Personer med NPF har ofta svårigheter med:
Dålig uppväxtmiljö kan inte orsaka neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Däremot kan en ogynnsam omgivning förvärra problemen. Det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med funktionsnedsättningen.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ger sig ofta till känna under barndomen. Ibland märks problemen tydligt redan under de första åren, ibland rör det sig om lindrigare svårigheter som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att barnet inte lär sig tala inom förväntad tid. Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är påtagligt överaktiva. De har ovanligt svårt att sitta still, hoppar från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter med andra barn. De kan också vara alltför passiva, drömmande och tidvis avskärmade. De kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och svårt att förstå hur man gör när man leker. Vissa barn kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och en del barn är motoriskt klumpiga.
I skolan ställs krav på att kunna anpassa sig och följa uttalade och outtalade regler. Därför blir neuropsykiatriska problem ofta synliga i samband med skolstarten. Det är lätt att barnen missförstås som bråkiga och det är vanligt att de hamnar i konflikter med sina klasskamrater. Många av barnen har dessutom inlärningssvårigheter. Det kan vara läs- och skrivproblem, svårigheter att förstå eller koncentrationssvårigheter.
Ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hamnar ofta utanför den sociala gemenskapen. De impulsiva hamnar lätt i olämpliga kamratgäng och de inåtvända blir ofta ensamma, såvida de inte kan bevara kompisrelationer genom sina intressen. Många har dåligt självförtroende och några drabbas av depressioner. Därför är det väldigt viktigt med stöd, vägledning och närvarande vuxna under tonåren.
När tonårstiden är över upplever många en förbättring förutsatt att de fått rätt hjälp och stöd. NPF växer inte bort, men genom mognad och livserfarenhet lär sig många att kompensera sin funktionsnedsättning.
Med detta inlägg vill jag uppmärksamma hur det kan vara att leva med NPF.
Hoppas det var lätt läst och ny information!
Önskar er en trevlig helg!
/ Cem CA
